nu är jag lagom irriterad eftersom att jag behöver skriva om allt detta en gång till, eftersom jag råka trycka på en knapp. i</3dagens teknik.

Det är inte alltid lät., Antingen så överreagerar jag eller så är allt på väg neråt. Det känns som att det alltid finns någonting som jag måste göra och det finns inte en lugn sekund då man bara kan andas ut och känna att man bara kan leva. Allt man förväntas göra och alla ansvar man ska ta.
"Att bli 18 innebär ansvar" Som att 17 inte gör det?
Att man har gått halva gymnasiet kan kännas lättande att höra, men samtidigt förstår man att man har lika mycket kvar. Och sedan ska man kanske plugga vidare.. åh vad jag inte orkar..
Alla kurser i skolan, alla tider man måste passa, alla saker man har lovat att göra och inte minst innebandyn. Alla tror nog att jag lägger ned lika mycket tid som alla andra på dessa saker. Men det tror inte jag. Men en sak är säker, jag är överlycklig på tisdagar, för det är den enda lediga kvällen jag har i veckan. Men vad gör jag då? Jo jag sover för att komma ikapp men all sömna jag missat.
Att XY härjar igen gör att det blir snurrigt i mitt huvud. Fel tillfälle eller perfekt timing?

Är det en ålderskris, att jag fortfarande vill vara barnet inom mig men är på väg att bli vuxen.
Är det kanske nära inpå att jag inte orkar mer.
Jag vet inte, det kan bara tiden avgöra.
.
Om man ändå kunde få lite cred för det man gör, för jag vill inte längre bli tagen för givet.